(Akryl, April 2010)
För dem som känner mig tydliga kopplingar till Twin Peaks - tidernas bäste TV serie.
"The owls are not what they seem" är en surrealistisk, återkommande fras i serien, som på något sätt ringar in hela mystiken kring TP. Därav var jag tvungen att prova på att måla denna speciella och ganska fåniga fågelras. Jag har alltid fascinerats av det märkliga spöklika utseendet på lappugglor. Likt Panda så är djuret också oproportionerligt stort i jämförelse med omgivningen.

(September 2009, Akryl och olja)
Denna tavla förekommer i novellen "körsbär". Huvudpersonen Eddie älskar att måla och om man har läst novellen så märker man att det är tavlan "Föraren" som beskrivs i början. Jag målade troligtvis bilden efter att ha skrivit min första riktiga novell som var just "Körsbär". Det finns ingen förklaring till detta motiv. Mitt syfte var helt enkelt att skildra obehag, maktlöshet och panik. Ett annat syfte var att måla hastighet och en slags rörelseoskärpa, vilket var väldigt svårt. Det var också viktigt att få fram den klaustofobiska känslan i förarhytten. För vad händer egentligen med föraren? Är det bara en mardröm?

(December 2010, Akryl)
Jag är uppvuxen, som så många andra, med lego. Jag byggde oändligt många figurer, byggnader, rymdstationer och borgar. Lego var kanske mitt största vardagsnöje upp till tolv års ålder. Därför är det märkligt att jag först nu målar ett legomotiv? Kanske har detta kännts lite "gjort" av andra innan mig. Hursomhelst så var det en rolig tavla att måla. Jag älskar att måla geometriskt, dvs kuber, rum och perspektiv. Samtidigt var det svårt att få betraktaren att förstå motivet. Om beskådaren inte förstår att legogubben sitter hos psykologen så missar man kanske poängen med bilden. Måste jobba mer på att förtydliga detta.

(September 2009, Akryl, frigolit, lim)
Jag vet, det är en väldigt deppig bild. Men detta är kanske den tavla som berör mig mest. Detta kanske för att den uttrycker sån hopplöshet och uppgivenhet. Kanske är det för min överempatiska läggning. Vad har hänt med jultomten? Denna tavla har nu blivit "snöad" -(liksom Pepparkakan) vilket innebär att jag limmat fast små och stora frigolitkulor. Detta ger tavlan ett mer "kaosartat" uttryck som samtidigt gör tavlan tredimensionellt på riktigt. Det är ju trots allt jul på tavlan och jag vill att betraktaren skall få ett insnöat intryck. Dessutom ger det förhoppningsvis bilden mer känsla, eftersom den ledsna tomten blivit ännu mer mer utlämnad.

(Akryl 70x80cm)
Panda är mångas favorit. Jag misstänker att det beror på dels färgerna och även djurmotivet. Jag har alltid varit intresserad av att måla olika djur (se också pärlugglan och aporna) och placera dem i udda miljöer. Man kan ofta hitta ett intressant uttryck i djurs utseenden. Detta uttryck är sådeles spännande att lägga in i en "annan värld". Man bilder med denna bild tex en helt ny kontext. Idén kring labyrintyen kom från skräckfilmen Hellraiser II där helvetet skildras som en oändlig labyrinth. Tavlan var pga motivet väldigt tidskrävande och kanske är det detta"tekniska måleri" (labyrinten) som gjort bilden så populär. Kanske kan många känna igen sig i "vårt sätt att gå vilse".

(Januari 2011 . pannå, akryl, trä, gips, bomull och lim) Detta är (hör och häpna) min första refief, dvs 3d-tavla! TV är resultatet av att jag fick en stor pannå med guldram av Inge-Gerd Nordell (Tack!!). Efter att i vrede ha slängt några gulliga mini-stativ i golvet, så började jag experimentera med dessa små träbalkar "inne" i tavlan. Det var nån lös idé att jag ville göra en "ram inne i ramen". Träbalkarna skulle gipsas fast, vilket såklart slutade med att allting lossnade (En bra idé kan vara att LIMMA fast sånt!). Allt krossat gips limmades sedan fast och jag kom då på att man kunde " skapa en explosion" av dessa. Att det skulle bli en TV med någon slags "kropp" som bara naturligt (om någon idé jag haft någonsin varit naturlig...). Av en slump så hittade jag en fingervante i skogen som jag fäste ovanpå den vänstra handen. Denna tavla bör (pga produktionen) ses i verkligeheten.

(Augusti 2010, 60x70cm, Akryl) Jag målade för 14 år sedan ett konstigt "flygfoto" av ett  örike som hade formerna av ett ansikte. Den ganska barnsliga tavlan skickades förgäves in till Konstfack som en del av min ansökan 1997. Jag var aldrig riktigt nöjd med den. Men eftersom jag alltid älskat att måla ansikten av olika slag har idén  sedan dess funnits kvar. Och viljan att göra en "lyckad version av den". Därför är jag jättenöjd med "Flygplatsen", (som från början faktiskt skulle bli ett porträtt av min far).

(Augusti 2008, 60x70cm Akryl) Jag älskar clowner! Det vita ansiktet, det märkliga utseendet, allt mystik kring dessa ofta tragikomiska figurer. Är det fortfarande någon 2011 som skrattar åt dessa varelser? Det är väl då fler som blir rädd för dem. Visst, jag vet att det är lite klyschigt och uttjatat att måla av clowner, men jag var bara tvungen. Bilden väcker många funderingar tycker jag. Vilka är clownerna? Är de farliga?  Och varför ser han i mitten ut som Göran Persson?

(September 2010, 60x70cm Akryl) Jag kan tänka mig att denna idé redan kläckts av någon annan, men jag ville ändå måla den. För hur skulle man reagera om det tryggste barnen har (teddybjörnen) en jättestor teddybjörn invaderade den tryggaste platsen i tillvaron (sovrummet). Jag har alltid (som du säkert förstår) fascinerats av mardrömmar där olika "hot" förekommer. Detta kan ha varit en dröm, jag minns inte. Vad som var svårt med denna bild var iallafall ljuset som måste brytas av diverse föremål på ett bra sätt och belysa rätt delar av sängen och barnet i bilden. Svårt också att lyckas med teddybjörnens utseende (någonstans mellan farlighet och "teddygullighet") och den lurviga pälstexturen.

( September 2010, Akryl: 50x60cm ) Denna tavla kom till eftersom jag länge velat måla något färggrannt och mättat, men inte riktigt kommit på ett bra motiv. Bilden fungerar lite som en motvikt till alla mörka och svarta tavlor. Jag tror att idén kom från att ha sett någon bli fotograferad  - och där jag bara tänkte på hur det skulle vara om detta på tavlan skedde. Tanken på att vissa människor inte existerar. Jag tycker att idén var så enkel att jag bara var tvungen att måla motivet. Visst är jag inspeirerad av diverse spökfilmer som tex den underskattade Shutter där en proffsfotograf i Japan upptäcker en märklig spökflicka i bakgrunden på hans bilder och som sakta förstör hans liv och karriär. Jag är i "Mannen som inte finns" mest nöjd med utseendet på personen till höger. Ett trasigt, sorgsamt men ganska omänskligt uttryck finns där. Tyvärr ser mannen till höger väldigt onaturlig ut, vilket jag fortfarande inte kommer till rätta med.

( December 2010, Akryl: 50x60cm ) Denna bildidé kom till under julen (oväntat?) och jag har även denna gång jobbat vidare med konceptet kring "trevligt möter farlig". Vad händer om man tar en liten gullig pepparkaka och förvandlar den till galen Godzilla? Jag har alltid fascineras av traditioner (jul, påsk), nostalgi (lego etc) och olika "riter" som kräftskivor, midsommar etc. Sådant kommer nog se mer av på denna konstiga blogg.